Mina hemligheter

VARNING! KÄNSLIGA LÄSARE BÖR EJ LÄSA DETTA!!!
 
Hade lust att skriva av mig om just detta.. mitt liv med ätstörningar. Jag fick ätstörningar i december 2010, det var då jag kom på det korkade sättet att spy upp min mat. Jag vet inte exakt hur jag började med detta eller ens kom på att man kunde göra det, men efter första gången jag spydde så var jag fast. 
 
Jag vägde ungefär 86 kilo då på mina 165 cm. Alltså var jag överviktig, jag hatade inte min kropp så himla mycket bara det att jag mådde allmänt dåligt och kände att jag behövde gå ner lite. Jag började väga mig flera gånger om dagen, när jag vaknade, efter jag hade varit på toan och efter att jag hade spytt. Jag märkte dag efter dag att jag gick ner i vikt, lite varje dag, vilket jag älskade, och när man har försökt att gå ner i vikt i flera år men aldrig lyckats så kommer man då på detta sätt som fungerar... tro fan man fortsätter. 
 
Jag höll på såhär i ca. ett halvår-ett år och då hade jag gått ner ca. 20 kilo genom bara att inte behålla maten. Man såg på mig att jag var sjuk. Jag såg det inte själv men fick veta av många att de tyckte att jag inte såg frisk ut. Jag hade tappat färgen på kroppen och började mer och mer lika en albino. Hade alltid påsar under ögonen och såg ständigt trött ut, vilket jag också var eftersom kroppen aldrig fick någon energi. Vissa dagar mådde jag bättre, vissa sämre. Många dagar så hetsåt jag och sedan spydde upp det. Ena delen av mej älskade att jag gick ner i vikt även fast jag kunde äta men massa skräp mat, godis, chips m.m men den andra delen hatade att jag gjorde såhär.
 
Nu har det gått ca 1,5 år och jag har fortfarande dessa ätstörningar. Inte lika beroende av vikten längre men det är också beroende på mitt humör. När jag även mådde som sämst så skar jag mig själv också men det har jag slutat med, slutade väl för ca. ett års sen med det. Tankarna kan komma tillbaka ibland när man har en dålig dag men kopplar snabbt bort det. Iallafall, här är dessa få hemligheter i mitt liv som har varit jobbiga och är jobbiga. Men jag vill skriva ut detta för att det känns lite bättre för mig plus att de som läser detta kanske får en annan uppfattning om just ätstörningar och om någon har några frågor om detta ämne så kan jag svara ganska bra på frågorna, eftersom jag har upplevt/upplever detta själv.
 
Jag är inte underviktig eller överviktig. Min kropp är normal, men inte min hjärna.
 
                  

RSS 2.0